Grafikern var ute på tur

Kanske inte det mest trovärdiga telefonskalet att hala
fram mitt i ett kundbesök. Men jag försvarar det med att min stylist
är 6 år gammal.

Den här dagen var alltigenom konstig och lång som synden. Klämde in en massa kundbesök eftersom det inte är sådär bara att åka in till stan härifrån vischan. Besökte bla till ett tryckeri. Tryckerigubben var av den udda sorten, utan att nu dra fram en massa onödiga fördomar men han gav mej konstiga vibbar. Blev ju inte bättre av att han ledde mej genom mörka tryckerihallar där det pyste fukt ur väggarna (papper behöver fukt då det lagras) och där han *hokuspokus* inte visste var avbrytaren var. 

Vi gick genom den ena mörka hallen efter den andra och jag kunde ana pinup-affischer på väggarna (finns på alla tryckerier, så weird) och höra fuktpyset. Hann ren fundera om jag kan nån karate eller om jag möjligen har bättre mörkerseende än han och hur det där självförsvarsgreppen fungerade som jag lärt mej på en polttare. Det slutade med att han lyckades få på en minimini skrivbordslampa och i skenet av den försökte jag sen kolla in mina knäckebrödspaket. Och han visade sej som tur vara av den hyggliga sorten som bara inte hittar avbrytare så lätt. Den typen, ni vet.

 

Momspomstrams

Jag sitter och fakturerar och är arg som ett bi. Är man bra på en sak så är man sk*t på en annan, regeln om kosmisk balans. Jag kan nog klämma ur mej sex knäckebrödspaket på fyra dagar och tre olika logon sen juni börjat plus en tidning, tubdukar, en broschyr, flera posters och ännu en babysimsimage. Men jag skjuter upp allt fakturerande och kvittogenomgående och sen sitter jag här och svettas mitt i natten. 

Har surfat musik, tömt en påse Polly, plockat undan, avkalkat vår vattenkokare. Ja ni kan tänka er att detta går låååååångsamt. Bjuder på musiksaldot hittills, sen ger jag upp för ikväll.

Och sist en gammal favorit, Zooey:

 

Livets skola

Dagens lapp

Sätter extra press på kidsen, denna vardag. Jag jobbar och de underhåller sej ganska långt själva. Men det fungerar lite bättre för varje dag som går. Reglerna är stramare, alla plockar undan efter sej själva, meddelar vart de går, snabbt mellanmål kan de koka ihop själva och lättare stallsjobb fixar de galant. Inte alls så tokigt då jag tänker efter. Ansvar. 

 

Vad jag lyssnar på medan jag jobbar

Gillar förresten videon här ovan så mycket bättre än denna.

 

Spelhålan

J kom hit igår. Vi ses max en gång i veckan nu och det känns konstigt. Den hjälten sätter nästan hela sin semester på remppan. Men fint blir det! Och färdigt, känns bra. 

Vi spelade biljard som back in the dating days. Att ha ett biljardbord är kanske inte den mest vanliga landeutrustningen, men nån bekant som köpte ett hus nångång i tiden innehållandes ett biljardbord ville bli av med det och så kom det till oss. Hur det kom upp för trappan fattar jag inte, men det fungerar både för spel och som utmärkt koj-tak. Och på nån vild fest har folk också sovit på det, kröhöm.

J är fenomenal på biljard. Jag är kass. Jag vinner enbart om han tabbar. Men om jag får en snaps (eller kanske tre) så blir jag ett äss, har tom hänt att jag framstått som finsk mästare i Nine ball efter en våt sits på en herrklubb. Men det är en helt annan historia.

Nu tänker jag köra genom regnet och landa i Ingå.  

  

Underbärt

bildkälla

De dyrbara gubbarna. Det finns en solkant på den historien. Odlaren, som då är 80+ visade det sej, kom inkörande på vår gård idag med en hel massa jordgubbar. Han hade missat grovt med priset och jag hade betalat för flerfallt mer bär än jag fick med mej. Så nu har vi jordgubbar för ett helt kompani och jag känner mej inte så lättlurad mer. En så go' gubbe med sina goa gubbar. Ajaj, min soft spot för gamyler blev aningen mjukare igen. 

 

Tjuriga hästar

Vill du oss nåt? Vah?

Just som jag fått barnen till svärföräldrarna för att kunna jobba ostört i några dagar, ja då ställer les chevaux till det. Det blåser så hårt här att de är alldeles kockoo och vägrar att ens komma nära. Så jag får inte in dom, inte ens fast jag förvandlar mej själv till en gigantisk morot*. Så nu må de stanna ute tills det antingen mojnar (ett så kul ord) eller till de fryser rumporna av sej. Ryhmässä tyhmyys tiivistyy (ledsen, fungerar bäst på finska). Får mej att gå av på mitten av stördhet. Vem vill stå ute i stormen och regnet istället för en torr, varm säng och en massa mat. Beats me. Dorks. Jag orkar inte springa till stallet en gång till för att i onödan kolla om herrskapet behagar komma in. Bah.

* lite frestad att testa faktiskt

EDIT 23:49
Samlade ihop ett lag som bestod av en hink godsaker, en enarmad mutti, två grimmor, ett stänk perkele och så jag. Vi vann mot de små öken. Om nån nu undrar vad jag brukar syssla med under fredagskvällarna.

 

Blend in

Det lovas spökregn (det heter så) här i våra knutar imorrn. Har ställt ut regnmätaren för att få trovärdigt resultat. Det är vad som krävs för att hänga med i jargongen under lördagens sommartorg sen. Idag kom jag dessutom ihåg att gömma vårt parkeringslov från stan i handskfacket. Tur kan jag bidra med genuin ammoniaklukt och halm i stövlarna så helt fejk är jag inte. H. wannabe:n

  

En diss, en hiss och en miss

Man ska alltså inte köra in på en besiktningsstation utan att ha bokat tid. Speciellt inte om man har två sommarlovs ystra barn i bilen. Drive in är eg. en förrädisk förkortning av drive in - wait - wait - wait - wait - loose hope - wait - wait - wait - do it - drive out.

8-åringen däremot tyckte det var mer än väl värt väntan. Hon övertalade besiktningsmannen att få sitta kvar i bilen så att hon fick åka med på bromstest och blev sen upphissad ända upp i taket med bil och allt. Bättre än Borgbacken. Vinner även biltvätten. 

Men ja. Plåtburken är härmed besiktigad med en dag till godo. Köpte en klänning från Dino Dina bara för att fira. Orkar inte modella så lånar en bild från deras hemsida:

Tänkte vara het på släktkalas. På grund av extrem korthet kommer jag ändå att snubbla i bakfållen och smälta in i en randig trasmatta. Nånej.

 

Dyrbärt

Den lokala jorgubbsodlaren har nu ringt och försökt sälja sina bär åt oss i tvenne dagar. Han är gammal som en mammut, han också och pratar fantastisk dialekt. I telefonen speciellt är det svårt att fatta ett jota. Igår hade vi inte möjlighet att hämta några gubbar men idag då han åter ringde gav vi oss av. Det tog sin lilla stund innan vi var startklara, alla skulle ju kissa och hitta rätt par till sina skor osv. Och då jag kurvade in på hans gård insåg jag att han stått där och väntat ända sen samtalet. Oj. 

Sen kika han på mej med sina hundögon och berättade hur han odlar och vårdar och fågelskrämmer och plockar med sina krokiga fingrar och sin knakiga rygg. Jag köpte fem liter för femtio euro. Herrejee så han bara tog tag i den där lilla osynliga marionetttrådsstumpen som hängde bakom mitt öra och drog: säg oooh, nicka, smaka, voja väder, beundra bär, ta fram plånboken och hala fram pengar. Dit for de', som man säger här. Han är farlig. Och jag är svag för ensamma gamlingar.